Stefan kom hem för ett tag sedan och berättade att han blivit inbjuden av vår nya granne mittemot på ett litet partaj. Vi träffade honom för första gången i tisdags nere vid postlådorna, av amerikanskan att döma tycks han vara från staterna.

Fatta va skoj, vi har verkligen inte haft kontakt med någon av våra grannar sen vi flyttade hit. Han eller Steven som han heter sa att han bjudit in några av sina utbytesstudentpolare, kan nog bli riktigt skoj… måste leta fram Engelskan igen.

Känns i och för sig lite nervöst också eftersom vi inte känner någon av de, tänk om de kommer från nån konstig sekt och vill offra oss till sin blodtörstiga gud . Fast å andra sidan är de ju också nyinflyttade och förmodligen alla andra gäster också så alla lär sitta i samma båt.

Ska hur som helst bli kul att få träffa lite nytt folk, härligt med lite spontana happenings 

Ojojoj jag har tydligen överskattat min intelligens nivå… jag är blåst. Vadan detta? tänker då ni. Jo jag ska berätta vad jag har pysslat med den senaste timmen. Jag G-talkade med Stefan och han skickade några länkar till resor och hotell. Vi har ju planerat att åka utomlands i höst, jag gick i alla fall igång på detta och började kolla datum osv. Sen försökte jag få reda på huruvida All Inclusive ingick i priset och vad saker och ting överhuvudtaget kostade… detta var för att uttrycka det fint ganska komplicerat, min irritations nivå låg strax över stratosfären… efter ett antal omsökningar och fuskbokningar så hade jag helt plötsligt vips bokat en resa till Egypten för 19460 pix… 

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa var min känsla. Det var ju inte riktigt så det skulle gå till, det behövs ett visst mått av ”gåochfunderaifleradagarochvridaochvända” Jag fick plötsligt ett magsår lika stort som Texas… HUR KAN MAN VARA SÅ DUM?????!!!!!! Jag måste helt enkelt ta mig en funderare om jag är lämplig att vistas bland folk, vem vet vad som kan hända… jag kanske köper en bil eller donerar min högerarm… gah. Som tur är det ingen fara på taket, jag ringde Ving och uttryckte min panik. Hon sa att vi har inte bundit upp oss på något innan vi betalat, vill vi inte ha den är det bara att inte betala… puh… dock är jag fortfarande traumatiserad och faktum att jag är en idiot kvarstår… … bortser man från detta så verkar resmålet faktiskt ganska bra, jag har ju kollat upp det såhär i efterhand. Jag var i alla fall såpass klar i huvudet att jag valde bra datum också. Det visade sig sen också att All Inclusive ingår… så det kanske slutar med att vi väljer denna resa i alla fall, om nu Stefan beslutar sig för att våga fortsätta leva med mig.

Ojojoj

Nu ska jag åka och simma… måste komma ihåg att förvarna all personal på badhuset om att jag kommer så att de i god tid kan få ut alla andra badgäster ur byggnaden… den kan nog också vara bra att be en livvakt stå vid kanten och påminna mig om att andas.

Det här med min fot verkar bli en långdragen historia. Har haft ont väldigt länge nu och foten är väldigt uppsvälld, långtån skiftar mellan att se ut som en prinskorv och en sötpotatis. Jag håller den under strikt uppsikt så att den inte börjar bli lila eller blå och faller av eller nått, det vore ju mindre kul.

När jag var hos doktorn så ställde han diagnosen Morton’s Neurom vilket när jag läser det verkar stämma. Lite roligt var dock detta ”Denna åkomma är till största delen ärftlig eller åldersrelaterad, men kan även drabba andra personer.” det är alltså sant jag börjar bli gammal… ironiskt. Jag röntgade foten också men det visade inget, så jag har väl gjort allt jag kan just nu och jag hoppas att jag fått rätt diagnos och att det verkligen inte syntes något på röntgen vore jobbigt om det är något dolt som måste tas om hand bättre. Jag tycker det är lite läskigt, att ha ont så här länge och tån kan verkligen vara groteskt uppsvälld, det är bara att lita på läkarna antar jag… av någon anledning är jag fortfarande orolig.

Åkomman ska i alla fall behandlas genom att man använder pellottinlägg i skon och jag har köpt sådana, problemet är bara att eftersom foten är så svälld så får inlägget inte plats i skon juh… suck jag vill bara att det här ska gå över så att jag kan få börja gå normalt igen. Det är just nu underbart väder ute men jag kan inte ens ta en promenad pga den här dumma foten. Tjejmilen kan jag nog glömma om inte foten blir mirakulöst superbra i övermorgon, men det tror jag knappast.

Jaja jag börjar ju bli ganska van vid att ha ont vid det här laget. Det jobbigaste är dock att det stannar inte vid foten pga vad jag antar är snebelastning så blir det rundgång i hela nederkroppen. Den andra foten, båda knäna, vader och höfter är stela och ordentligt ömma, ibland gör det så ont att gå att jag helst skulle vilja sitta i rullstol… men jag tror det börjar bli bättre smärtan har liksom förflyttats tillbaka till foten lite, jag är inte lika stel när jag vaknar på morgonen och ibland känns det lite som att det kliar i foten vilket i min värld alltid betytt att det läker… det eller att det är en köttätandebakterie som mummsar på mina vävnader fast så dramatiskt är det nog inte 

Ojoj vilket upplyftande inlägg det här blev, man skulle kunna tro att det bara är skit med mig och det är väl till viss del sant rent fysiskt och det är ganska påfrestande psykiskt att ha ont jämt och måste förbereda sig mentalt för att resa sig upp ur soffan för att gå på toaletten. Jag har fått börja använda tofflor hemma eftersom ni vet hur trampdynorna liksom kan fastna lite i golvet eftersom det är varmt för mig innebär det en otrolig smärta, sen är golvet för hårt för att gå på också. När jag sover och ska ligga på mage så får jag ha en sån här tubkudde under foten för att det inte ska göra ont. Det är lite pyssligt det här.

Jobbigast är nog att jag inte kan träna. Jag har gymmat några gånger men det kan jag ju inte göra varannan dag eftersom då kommer väl någon annan del av kroppen börja stejka. Tänkte att jag skulle åka och simma sen efter lunch men problemet där ar ju att jag har köpt ett friskiskort för 1700 och att då lägga mer pengar på att simma känns lite jobbigt ekonomiskt men några gånger går det ju. Plus att detta ska ju gå över snart, nästa vecka planerar jag att jympa igen och veckan efter det ska jag cykla till jobbet 

Positiva tankar och friska tag det är min melodi för tillfället, bara att hugga tag i situationen och göra det bästa av den. Idag ska jag som sagt njuta av att simma 

Oh skickade just iväg en till version av min uppsats till min handledare. Har blivit en långdragen affär det här för mig, för er som inte vet så är det min B-uppsats i religion det handlar om. Den ”borde” ha varit färdig ht 08 men som så mycket annat i livet blir det inte som man tänkt sig.

Nu hoppas jag bara på att han kommer svara kvickt att ojoj vilken briljant uppsats! Du behöver inte lägga ned en endaste sekund till på denna, faktum är att vi kommer att ge dig en ansenlig summa pengar eftersom du gjort den så exceptionellt bra, vilket bidrag till forskarvärlden… hipp hipp hurra

kanske inte kommer gå till riktigt så men visst vore det skönt att bara vara färdig, speciellt eftersom jag ska skriva C-uppsats nu i höst.

Funderar över varför mitt universitet inte kan göra det lika smidigt med schemat som Stefans universitet gör, han behöver bara trycka på en knapp så läggs det elektroniskt in i vår kalender. Nej då jag måste sitta för hand och försöka tolka deras konstiga upplägg och fundera över vilken tid som egentligen gäller…

…noteras bör kanske att vi båda går på samma universitet men jag tillhör stenåldersinstitutionen som inte ens vet hur man lägger upp tentorna på hemsidan… morr morr livet är för kort för att hålla på med detta… jag blir gråhårig och foten värker i protest i takt med den pulserande venen i min panna… gah

Hej hopp alla glada! Har inte hunnit skriva en rad här på bloggiloggen förens nu, kan säga att de senaste två veckorna varit ganska så hektiska. Plus att jag tog inte med mig min egen dator eftersom jag tyckte det var för tungt så jag har fått låna min kära kollegas några gånger men aldrig riktigt haft tid för mer än att kolla mail och fejan.

Jag har det i alla fall väldigt bra här i Brighton, har blivit helt förälskad i denna stad som är hur mysig som helst. Den har lite av allt, bra shopping, en underbar beach och så ligger den en och en halv timme från London. Vad gäller jobbet som språkreseledare så är det kul om än något kaotiskt och oorganiserat, jag har ett gäng underbara ungar. Alla är duktiga och sköter sig (i alla fall så pass duktigt så att vi inte märker om de gör nått bus )

England är ett härligt land, jag och min partner in crime Johan bor i en super gullig hostfamily. När vi kom så var det redan 5 andra ledare från div land som bodde här så med oss blev vi 8 st plus en utbytesstudent från Kazakstan, han tycks dock vilja implodera så fort man tittar på honom jag brukar således försöka att undvika attt utsätta honom för någon onödig kontakt. Jim och Sarah som vi bor hos är i alla fall supergulliga.

Jag är väldigt glad att vi som ledare också får bo i värdfamiljer för man får uppleva den verkliga kulturen så mycket mer då. Det är så spännande att komma till ett nytt land allt blir som ett litet äventyr, till och med att gå på toa kan vara en utmaning det tog ett tag innan jag lyckades lista ut hur man spolade… jisses, men nu har jag fått till rätta knycken.

Maten är ju också ett helt kapitel för sig, snacka om kolhydratchock för min stackars kropp. Min frukost består av två skivor rostat vitt bröd med smör och jordgubbssylt på, en skål men honungspuffar och honungsloops med mjölk och ett glas juice. Min packed lunch är två skivor vittbröd med smör skinka och ibland ost, en flaska vatten, ett äpple, en påse chips oftast med smakerna prawn cocktail, roast chicken, wuchester sauce eller bbq steak (som att det då helt plötsligt blir mat bara för att det smakar kyckling ) och en chokladbit. Middagen brukar vara lite bättre men det är istället hur mycket mat som helst och alltid efterrätt, vi kan inte riktigt välja portionsstorlek eftersom hon lägger upp åt oss , det är bara att äta efterom man oftast är vrålhungrig och det är ganska oartigt i detta land att inte äta upp. Jag är ju ganska enkel när det gäller mat eftersom jag gillar allt men denna kost ändå inte riktigt vad jag är van vid, värst är nog att den är så fattig på näring, äpplet är det närmsta man kommer vitaminer. Detta gör att jag blir väldigt trött hela tiden.

Idag har jag varit hemma hela dagen eftersom det inte varit några konkreta aktiviteter och så är jag krasslig plus att min fot har bestämt sig för att frysa ut resten av kroppen. Jag hade ju ont redan innan jag åkte och det har inte blivit bättre av allt traskande upp och ned för Brightons gator. Värst är det på morgonen den ser ganska skrattretande ut faktiskt, helt svullen och pektån är som en prinskorv.

Min värdmamma har jobbat som sjuksyrra och när hon kikade på den sa hon nått om inflamerade närvändar och operation… jippi… hoppas att det bara är en liten inflamation som kommer att gå över snart, känns inte som ett toppen upplägg inför tjejmilen precis. Visst hade jag avfärdat tanken på att kunna springa pga av mitt idiotknä men jag trodde åtminstonde att jag skulle kunna gå, men men än så länge är det ett tag kvar… hoppas hoppas. Jag är ett måndagsexemplar, men ett måndagsexemplar med ett glatt humör i alla fall 

Nu ska jag gå och lägga mig i mitt puttinuttiga rum och titta på min puttinuttiga tv.

Åh är hemma i Sundsvall nu och det är så skööööönt. Man kan faktiskt andas här och sova på nätterna, det är en helt annan värme, inte det fuktiga kvava helvetet som är i Stockholm. Igår när jag gick från jobbet mot bussen så var det så fuktigt i luften att det började småregna trots att solen sken, helt sjukt.

Det är så härligt varmt men friskt här uppe, vaknade i morse av att det öste ned uppfriskande regn så nu skiner solen och luften är klar. Plus att det är så mycket frodigare och grönt här, hemma i Stockholm blommade ju alla blommor ut för en månad sen och ängarna liknar mer en stäpp.

Sundsvall i the shit helt enkelt!

I eftermiddag ska vi susa iväg med susvagnen till Norrfällsviken, åh så skönt det ska bli att komma bort lite och få bada. Jag har inte badat en enda gång i sommar, helt sjukt jag som älskar att bada, men jag har bara jobbar och innan jag jobbade så var det så kallt.

Det enda som är negativt är att Stefan inte är med utan han är fast hemma i värmetropikkvavfukthelvetet som är Stockholm, så jag sänder en sval tanke till honom och alla er andra som också är fast där nere

… aktivitetsjunkie. Nu var det flera timmar, dagar och år sedan jag gjorde något eller träffade en massa människor och hade roligt… *suck jag känner mig så uttråkad så att jag inte har kraft att gå och lägga mig… snälla nån jag behöver en fix, är det nån som vill hitta på något kul?… picknick kanske?… gå på stan?… gahhhh

… bara en knapp månad av sommaren har gått och jag behöver redan läggas in på rehab. Syrran ringde i dag när jag jobbade så jag inte kunde svara, det första jag tänkte när jag såg att det var hon var ”Oh hon kanske vill komma hit, så kan vi göra något kul”

Kan man bli bakis av att ha för mycket roligt?… dagens I-lands problem 

Skrev denna i söndags men eftersom servern låg nere kunde jag inte posta.

Oh vilket fantastiskt bröllop Hanna och Fredrik hade i lördags, helt magiskt så klart. Hennes klänning var så fin och jag är otroligt imponerad över att hon sytt den själv, så enkel och så fin. Vädret var toppen, inget regn utan strålande sol. Kul var att prästen som utförde vigseln var vår gamla konfirmationspräst Gunnar Kvist, jag gillade honom starkt back in the days och har alltid sagt att den enda anledningen till att jag skulle kunna tänka mig ett kyrkligt bröllop vore om han viger oss.

Hejdundrans fest blev det också, vi var hemma vid halv fyra på morgonen. Men jag insåg ganska snabbt efter att jag vaknat en aning skakig och väldigt törstig att vi var illa utrustade för en bakisdag i Åse. Vi hade ingen cola och utkörning är ju inte att tänka på så långt ute på landet, då hade jag fått ringa farbror Roland och be honom köra ut åt oss

Det var väldigt kul att få gå på ett annat bröllop, med det menar jag att de senaste bröllopen jag varit på har ju varit mina syskons och då har jag ju varit involverad upp till armbågarna. Här var jag ju “bara” gäst och där för att delta, vilket kändes lite ovant måste jag säga men lite var jag ju med och fixade förstås. Vi gjorde en affisch med foton på brudparet med en liten finurlig rebus och så under festen höll jag i en lek för brudparet som blev en succé. Det var den här klassiska frågeleken “Vem i förhållandet… mest”, men istället för att de fick hålla upp skor så hade jag gjort skyltar med en bild av deras huvuden på som de fick hålla upp, leken lockade till många skratt i alla fall och brudparet verkade uppskatta det.

Kul med att gå på bröllop är ju också att man får fundera så mycket på sitt eget, hur jag vill ha det osv. En sak som jag definitivt kommer att ta med mig från Hanna och Fredriks är vickningen som bestod av delikata korv med bröd som vi fick mumsa på vid tvåtiden Det som var lite speciellt men deras bröllop var att de hade ingen tårta utan en chokladboll och pralinbuffé istället, annorlunda men genialt eftersom varken Hanna eller Fredrik tycker om tårta så det vore ju ganska konstigt om de skulle ha en. Bröllop är verkligen så personligt och privat fast tillsammans med alla gäster samtidigt. Det var lite roligt att de hade ett band också, live musik blir ju kanske lite begränsat men också mer närvarande och påtagligt.

Sen kom jag och Stefan överens om också att vi ska ha två bröllopsnätter, vi ska alltså boka rummet i två nätter istället för en. Detta så att vi kan festa loss med våra gäster hur länge vi vill men också kunna faktisk vara i och njuta av bröllopssviten utan att vara bakis.

Jag tycker bröllop är så fantastiskt för det är så vackert och fint, alla är på bra humör och glada. Sen blir det ofta en rejäl fest också där alla generationer deltar och umgås, man får träffa så många nya människor. Jag gillar det här konceptet att folk från olika håll samlas kring brudparet och är med och utformar en av det viktigaste dagarna i deras liv.

Hurra för bröllop och hip hurra för Hanna och Fredrik!

Hade en väldigt sommrig och mysig midsommar i år. Eftersom hela familjen åkte till buan så var jag och Steffe helt solokvist i åse.

På dagen tog vi en sväng till midsommarfirandet i ånäsparken, superhärligt med fint väder och kakbuffé *smask*

På kvällskvisten kom Sara och Erik förbi med en MASSA mat som vi grillade och smällde i oss. Ännu senare kom Jenny och vi satte igång med att pyssla ihop bröllopspresenten.