Elliott

Livet som föräldraledig

26 november 2013

Alltså jag ÄLSKAR verkligen att vara föräldraledig, det är en så soft tillvaro. Här sitter vi och chillar på dagens andra café liksom. Jag kan göra precis det som passar Elliott och mig, sova så länge på morgonen som Elliott vill, promenera och mysa en massa, just myset finns det liksom ingen ände på. Elliott skulle kunna mysa hela tiden om han fick välja, iaf om mamma får välja. Även om han tycker mest om att stå och hoppa och sitta just nu, jag tror han är väldigt frustrerad över att han inte kan sitta själv och leka. När han nyss rullat över på mage blev han frustrerad så jag plockade upp honom men då tittade han liksom på leksakerna och sträckte sig dit.

Sen är det så häftigt att jag träffat så många nya sköna människor att hitta på en massa roliga saker med, personer som jag skulle kunna vara kompis med resten av livet. Så härligt!

Just nu känns det som att jag skulle kunna bli hemmafru, för evigt… men jag misstänker att jag kommer ändra mig lagom till hösten. Tills dess njuter jag av varje sekund och minut, precis som Elliott, han är en livsnjutare han.

20131126-153212.jpg

Min lillknopp

8 november 2013

20131108-114413.jpg

Vilken kille va, jag la ju naturligtvis ned honom med huvudet på kudden men när jag tittar till honom så ligger han såhär på tvärsen :) Nu börjar snurrandet, han är så duktig min lillknopp!

Tur att jag har honom som muntrar upp mig. Det blir nog en bra dag det här i alla fall, jag bestämde mig för att ta en prommis i höstsolen till BVC, så härligt. Och Stefan bestämde sig för att komma med också, och han strulade till tiden så han kom en timme tidigare och måste äta lunch med mig :)

20131108-114517.jpg

Livet som mamma

7 november 2013

Tänk att jag är mamma nu, och Stefan är pappa. Det känns ganska så surrealistiskt och konstigt, jag gick ju nyss på gymnasiet och det var ju igår jag började på högskolan och flyttade till stora Stockholm. Det slog mig senast igår, när jag stod och stuvade om i kylen eftersom en massa mammor var här på knytislunch, att shit va livet förändrats. Jag menar förr när man stuvade om i kylen för att folk skulle komma var det för att alla systemkassar skulle få plats :)

Men jag måste säga att jag trivs oerhört som mamma, jag var verkligen redo att skaffa barn och genomgå den här förändringen (än så länge i alla fall, vi får väl se om jag tycker samma sak om några månader 😉 ) Elliott är i och för sig en väldigt lättsam och nöjd bebisar! Han har hittills aldrig varit otröstlig, han sover bra på nätterna mellan amningarna och har inget problem med att sitta hos andra än mamma och pappa. Kanske har lite att göra med hur jag, och Stefan med såklart, är, vi är inte så hispiga och oroliga. Visst, vi är nya och vet ganska lite om hur man gör, men det är väl inget att stressa upp sig över. Sen är jag väldigt trygg i min roll och den uppbackning jag har, jag har liksom mamma&pappa uppför backen och två syskon ca20 min bort. Det är helt underbart! Så rätt att flytta upp, visst saknar jag alla vänner därnere, men Stockholm slår inte familjen. Jag tror jag känt mig ensam därnere, fast då hade i och för sig jag och Sara hängt jämt :)

MEN med det sagt så är Elliott en lättsam bebis, det finns många balanserade föräldrar som bara har oroliga bebisar. Bebisar som sover dåligt, har ont i magen och bara vill vara i mammas famn.

En sak som jag dock verkligen inte var riktigt beredd på vad denna oro, som liksom slagit till med full kraft. Från det att jag såg plusset på graviditetstestet så började oron, först ”kommer fostret att överleva” ”kommer bebisen vara frisk när den kommer ut” sen ”kommer Elliott sluta andas” ”äter han ordentligt” osv osv det tar ju aldrig slut. När ett orosmoment är förbi kommer ju ett nytt, för första gången i mitt liv förstår jag hysteriska överbeskyddande mammor och beundrar min egen för att hon inte var det. Det gäller att hitta balansen och kunna hantera sin egen oro så att den inte går ut över barnet.

Men oj, nu har jag bloggat mig igenom hela min morgonfacebooktid och lite till, nu måste jag borsta tänderna och platta luggen för snart ska vi på babysång.

Så so long <3

Mmm plocketiplocketi

27 augusti 2013

Jag har insett att jag är väldigt svag för salladsbarer, ni vet sånna där som numera finns i mataffärerna. För en stund sedan var jag och handlade på Citygross här nere vid oss och såg till min förtjusning att de börjat med det där också.

Jag kunde liksom inte låta bli att handla, bara lite tänkte jag, det blir ett bra mellis efter min långpromenad. Det är lite som med smågodishyllan är för många (den frestelsen har jag för övrigt bemästrat, där kan man också köpa ”bara lite”) det finns så många sorter och det är så roligt att plocka.

Elliott har för övrigt vuxit ur babyblöjor nr 1! Inte undra på när han snart väger 4kg, vägde på BVC idag. Insåg att det var dags att byta till nr2 inatt efter att han kissat igenom 3ggr på dagen och gjorde det igen på natten. Min lillknopp, han växer så fort, snart är det moped och brudar/grabbar som gäller.

Tid tid tid

26 augusti 2013

Det här med tid alltså, tänk att jag har så mycket men den räcker till så lite. Man skulle kunna tro att vara föräldraledig innebär att man kan göra allt det där man vill göra och inte hunnit tidigare, jag menar vadå jag är ju hemma hela dagarna. Men det kan jag säga för den oinvigde att så är inte fallet, jag hinner inte med någonting… känns det som i alla fall. Det är som syrran sa ”Man har egentligen mycket tid, men man blir ständigt avbruten” Så är det verkligen, det leder också till att man inte påbörjar något eftersom att man vet att man kommer behöva fixa med honom.

Jag måste säga att det här är ganska nytt för mig, jag är en ganska effektiv människa som ser till att få saker gjort men nu kan jag knappt laga middag utan att känna mig stressad.

Fast jag ska inte gnälla för det blir bättre och bättre, jag har mer ork och lillknoppen är oftare nöjd med att sitta i sin bilstol/ ligga i nästet när jag måste pyssla med saker.

Han är i alla fall helt underbart gosig och mysig. Speciellt efter han ätit då han är som mest nöjd och bara ligger och pratar. Man kan liksom fördriva en hel dag med att bara titta på honom.

Jag ska bli bättre på att blogga, det är ofta jag tänker att nu skulle jag skrivit ett inlägg men som med det mesta virras det bort i amningshjärnan.

20130826-163405.jpg

Nu är han äntligen här!

28 juli 2013

Vår fina Elliott kom till världen 12 dagar tidigt den 14/7-13 kl22:45, idag blir goseknulen 2veckor. Det känns som att tiden går så fort och imorgon börjar Stefan jobba igen… buhuuu! Känns som öken att han inte ska vara hemma längre och jag funderar över hur jag ska hinna med något, allt tar 3 ggr så lång tid nu och då har vi varit två hemma.

Elliott är finast i världen i alla fall! Just nu sover han mest och äter och skiter, det sista är han synnerligen förtjust i. Gärna när vi ammar eller precis innan han somnar, så vi måste väcka honom genom att utsätta honom för hemskheten att byta blöja. Oftast tycker han att det är fullkomlig öken att bli bytt på. Men igår kväll lyckades vi med något som vi trodde var omöjligt. Han bajsade som vanligt precis efter att vi tagit på pyjamasen, bytt blöja och han somnat så fint vid bröstet efter amning. Bara att byta försiktigt och med lampan släckt. Stefan bytte och jag gosades med Elliott så att han inte skulle vakna för mycket. Så vad gör den lilla klimpen, jo han börjar gasa på skötbordet precis när Stefan gjort rent, inte så lite var det heller. Ojoj, jag gosar på och Stefan börjar om. Tyvärr märker han när pyjamasen nästan är på att den också är lite nedbajsad, så då måste vi byta den också, GAH. Nu vaknar han for sure sa vi, men vi lyckades byta två blöjor och pyjamas på skötbordet utan att han vaknar till så mycket att han inte somnar efter! En ganska så stor bedrift måste jag säga 😀

Idag ska vi nog åka till Oxviken med syrran o fam. Vår son är van att vara på beachen vid det här laget, vi var till Bandsjön två ggr förra veckan. Varken jag eller Elliott badar ju naturligtvis, jag får inte så nära efter förlossningen men jag njuter av att bada fötterna.

Dags att komma igång, snart ska klimpen nog äta. Kalla mig det vandrande tetrapacket 😀

20130728-103232.jpg