Bullen i ugnen

Nu är han äntligen här!

28 juli 2013

Vår fina Elliott kom till världen 12 dagar tidigt den 14/7-13 kl22:45, idag blir goseknulen 2veckor. Det känns som att tiden går så fort och imorgon börjar Stefan jobba igen… buhuuu! Känns som öken att han inte ska vara hemma längre och jag funderar över hur jag ska hinna med något, allt tar 3 ggr så lång tid nu och då har vi varit två hemma.

Elliott är finast i världen i alla fall! Just nu sover han mest och äter och skiter, det sista är han synnerligen förtjust i. Gärna när vi ammar eller precis innan han somnar, så vi måste väcka honom genom att utsätta honom för hemskheten att byta blöja. Oftast tycker han att det är fullkomlig öken att bli bytt på. Men igår kväll lyckades vi med något som vi trodde var omöjligt. Han bajsade som vanligt precis efter att vi tagit på pyjamasen, bytt blöja och han somnat så fint vid bröstet efter amning. Bara att byta försiktigt och med lampan släckt. Stefan bytte och jag gosades med Elliott så att han inte skulle vakna för mycket. Så vad gör den lilla klimpen, jo han börjar gasa på skötbordet precis när Stefan gjort rent, inte så lite var det heller. Ojoj, jag gosar på och Stefan börjar om. Tyvärr märker han när pyjamasen nästan är på att den också är lite nedbajsad, så då måste vi byta den också, GAH. Nu vaknar han for sure sa vi, men vi lyckades byta två blöjor och pyjamas på skötbordet utan att han vaknar till så mycket att han inte somnar efter! En ganska så stor bedrift måste jag säga 😀

Idag ska vi nog åka till Oxviken med syrran o fam. Vår son är van att vara på beachen vid det här laget, vi var till Bandsjön två ggr förra veckan. Varken jag eller Elliott badar ju naturligtvis, jag får inte så nära efter förlossningen men jag njuter av att bada fötterna.

Dags att komma igång, snart ska klimpen nog äta. Kalla mig det vandrande tetrapacket 😀

20130728-103232.jpg

Jag är en tjockis

20 juni 2013

Ja, jag är faktiskt det. Ordentligt tjock om magen, Bullen växer så det knakar, mina revben är det nya heta att buffa på, och jag blir flåsigare och flåsigare. Imorse var vi på MVC och jag såg en kvinna som hade en liten bula Tänk när man var sådär nätt sa jag till Stefan och han skrattade. Jag har i och för sig känt mig tjock hela tiden, man är ju inte van att ha den där gravidmagen hur nätt den än är, det är svårt att fatta att den ska växa ännu mer!

Jag har märkt att det här med att gå igenom dörröppningar inte är vad det varit. Hemma hos mamma och pappa har de en grunka med en pingla hängandes på ena karmen, den pinglar numera när jag går förbi… det har den inte gjort förut. Svängradien är lite förändrad, liksom min balans. Jag kan vingla till bara när jag står still 😀

Sånt är livet som tjockis, men jag mår så bra ändå. Kan röra mig och göra saker, är väldigt tacksam för det eftersom jag känner till de som har det riktigt jobbigt.

Igår kväll sent kom vi hem från Sundsvall, för att packa allt det sista, på tisdag går flyttlasset. Nu är det de sista dagarna i Stockholm kvar, känns konstigt. Imorgon ska vi midsommar mysa med Blomman och Svan, kanske blir det årets första dopp om värmen hållet i sig.

Renoveringen har gått med rasande fart i nya lägenheten, det blir såååå fint och vi kommer få det så bra där. Jag längtar tills allt är klart och vi bara kan bo där ordentligt, få slappna av och slippa vara stamgäster på IKEA/Bauhaus. Men det är roligt också, att se allt ta form och själv bara med och fixa.

Men nu kopplar vi av från packande och renoverande med en äventyrsfilm.

Puss på er!

Virvelvinden

29 maj 2013

Åh det händer så mycket nu så att jag hinner knappt med mig, så många förändringar och spännande saker på G. Det känns lite som att åka virvelvinden både fysiskt och psykiskt med flytt och Bulle. Jag insåg igår hur lite tid det faktiskt är kvar tills flyttlasset går, det kommer bli så att samma vecka som jag slutar jobba blir sista helgen i Stockholm. Hur ska man hinna med allt! Inte för att jag egentligen känner mig så stressad med packning osv men det är så snart och sen har vi ingenstans att bo i Stockholm längre, inget ställe som är vårt att komma till. Vi har iofs kvar lägenheten till sista juli men den kommer ju vara tom och naturligtvis har vi en massa vänner som ställer upp med sovplats men det är ju inte samma sak. Men åh vad det känns dags ändå, jag är så less på storstad och stressiga människor. Jag längtar hem, hem till klanen.

Nervöst, pirrigt och längta längta längta!

Allt borde bara bli klart Nu Nu Nu! Målaren håller på för fullt i nya lägenheten, han kommer bli klar den 7juni vilket är perfekt eftersom det är från då som Steffe är ledig och ska upp och fixa. Veckan 10e – 14e juni kommer bli värligt märklig, Stefan kommer vara uppe i Sundsvall och jag kommer vara här nere och jobba färdigt. Känns som att jag vill träffa alla då!

Hur är det med mig och bullen då? Undrar ni säkert, jodå vi växer och frodas. Det är svårt att föreställa sig hur tjock jag faktiskt kommer bli. Men allt är bra, fina värden och hen mår bra. Den 4e ska vi göra ett tillväxtultraljud med anledning av min reumatism osv, det ska bli jättekul. Värsta bonusen att få se Bulle igen.  

Jag trivs väldigt bra med att vara gravid, det är liksom som att gå omkring och bära på en fantastisk skatt hela tiden. Folk ler och blir glada när de ser mig, kända som okända. Igår när vi låg i soffan och såg på serier sparkade Bullen så hela magen vobblade, nästan så att man såg en fot. Vi är liksom redan tre på något sätt. Två månader kvar sen kommer hen ut på riktigt och vi kommer äntligen få träffa den här lilla personen som ligger i min mage och flaxar. Ojojoj vilken grej!

En ”liten” magbild kan ni ju få

20130529-094806.jpg

Vårlov, vårsol och vårkänslor

3 april 2013

Åh vår! Nu finns det hopp om livet, solen skiner och snön smälter sakta, precis som det ska vara på våren. Det får inte gå för fort tycker jag, då hinner man inte njuta av förändringen. Våren är verkligen min bästa årstid, jag älskar hur solen kommer tillbaka och hur man kan äta lunch/fika/bara vara på balkongen utan att hjärnan kokar och den härliga glädjen man känner då man ser de första spirande krokusarna.

Viva la VÅR:

20130403-135114.jpg

För att inte tala om alla härliga promenader man kan ta, luften är frisk och solen värmer. Jag tog en sån härlig idag innan lunch, även om Bullen bråkar lite med mig nu. Jag vill ju promenera på och bli svettig men Bullen verkar vilja att jag bara ska flanera…putt…antar att jag håller på att återhämta mig efter förkylningen och då kan man tydligen inte flåsa för mycket…putt putt…

Efter promenaden så testade jag ett styrkeprogram från Friskis: Träningsprogram för gravida som funkade riktigt bra. Jag har känt en viss förslappning av mina muskler nu sen jag inte kan gympa eller gå på skivstång, men så hittade jag den pdf:en på nätet och jag kan verkligen tipsa alla preggosar där ute, superbra och framförallt lätta övningar. Bullen tycktes gilla det också, hen är väldigt energisk nu och rumlar runt så att magen far åt alla håll när man tittar på den…hihi

Nu ska jag återgå till min balkong

Vilken dag!

25 mars 2013

Oj vilken dag jag haft!

Bakgrund: i fredags när jag på kvällen låg och slumrade i soffan så började jag plötsligt hosta. Ingen avgrundshosta eller sådär öronbedövande som pappa hostar när han är ynklig och sjuk, jag hostade lite helt enkelt. Efteråt så får jag en ihållande smärta i höger lunga och på en punkt i ryggen på höger sida, jobbigt men inget mer med det. Kände heller inget på lördag då jag vaknade eller under dagen men på kvällen efter vi käkat på O’learys i glada vänners lag så börjar jag hosta och får samma smärta igen, då börjar jag ana ugglor i mossen men ältar inget vidare och somnar gott. Under söndagen så gör det ont när jag hostar, men inte så farligt men mot eftermiddag kväll så känner jag att jag nog kommer bli sjuk.

Imorse: när jag vaknade så kände jag mig lite knepig men inte så att jag behövde vara hemma från jobbet. Vi knallar mot tuben och jag märker att det är jobbigt att gå, svårt att få luft, jag hostar och även fast jag inte tokhostar så gör det ont i lungor och luftrör. Då bestämmer Stefan att jag ska gå till vårdcentralen, helt sjukt att man är så velig att man behöver någon som säger åt sig ”Men jag känner mig inte så sjuk och har ingen feber” bla bla

På VC går det som tur är fort, jag får en akuttid efter bara en halvtimme. Väl inne hos doktorn, efter att jag dragit min story och hon frågat frågor, så finns det två alternativ antingen är det en förkylning eller en propp i lungan… EN PROPP I LUNGAN va! Tänker jag, samtidigt som jag till det yttre är coollugn. Doktorn mäter mina ben, så att det ena inte är tjockare än det andra och jag får ett stick i fingret mm av en annan sköterska. Alla dessa tester och prover visar inte propp, men eftersom jag inte har några andra direkta förkylningssymptom och har en bulle i ugnen så vill hon skicka mig till medicinakuten på St Göranssjukhus. Better safe than sorry liksom, jag få tom åka taxi.

Känner mig något nervös i det läget.

Kl10 på St Görans får jag komma in på akuten, vilken är som ett avsnitt ur ER med sjuka till höger och vänster och sköterskor och doktorer springandes runt men tyvärr utan George Clooney, en första bedömning görs där jag får prata med en läkare samtidigt som en sköterska tar blodtryck, temp, knackar mig på nyckelbenen mm. Här går det undan tänker jag och får sätta mig i ett väntrum… suck tiden går, jag är för trött för att läsa, inte ens jewel mainia går. Så jag lägger bak huvudet och somnar. En och en halv timme senare får jag träffa en doktor och dra min story osv. Sen är det dags för en massa tester igen och ett EKG.

Tillbaka i väntrummet… ca en timme senare, ett till blodprov. Klockan är då 13:20 och Bullen tycker det är dags för lunch, så jag släpar mig ut till någon form av cafeteria och äter microlasagne.

Tillbaka i väntrummet. 14:20 får jag prata med doktorn igen som glädjande kan meddela att det inte rör sig om någon propp… Phu! Och att vi hade lite tur, det finns något blodprov man kan göra för att se blodpropp men det värdet kan också vara förhöjt när man är gravid. Mitt värde var inte förhöjt så de kunde med säkerhet säga: ingen propp och jag slapp gå vidare i karusellen med röntgen och vem vet vad.

Nuläge: så nu ligger jag äntligen hemma i soffan. Jag hade en sjukresa hem också, som jag dock behövt betala för så jag tog tuben. Vilket var bra eftersom jag då märkte att bara för att jag inte har en propp så betyder det inte att jag är frisk. Jag hostar fortfarande så att det gör ont i luftrör och lunga så fort jag anstränger mig. Det blir alltså soffläge för mig imorgon också.

Där har ni min galna dag. Jag är helt slut, nu ska jag nog sova lite.

Men först posta lite bilder:

Jag fick order om en magbild

20130325-162515.jpg

Och så måste jag visa vårt fina påskris, vi åker ju uppåt över påsk så vi tjuvstartar lite med pyntet redan nu

20130325-161600.jpg

Vår sprattlande bulle

5 mars 2013

Oh vet ni vad? Igår var vi på ultraljud, kanske det mest helt underbaraste fantastiskaste någonsin! Även om bullen ville gömma sig lite och ligga upp och ned, så barnmorskan fick liksom ruska och knuffa lite på hen för att hen skulle röra sig. Något som hen inte riktigt gillade och envisades med att sprattla på. Fatta att vi liksom såg hur hen viftade med armarna och benen, vi såg tydligt de små fötterna och ansiktet, så häftigt. Åhhh vår bebis!

Allt var också i sin ordning, alla fingrar, tår, hjärtdelar fanns med och ingen gomspalt. Ryggraden såg fin ut och efter att noga mätt huvudet så bekräknades BF (beräknad förlossning) till 26/7 2013, lite tidigare än vad vi trott alltså. Vilket mer eller mindre säger that it’s a Miami baby!

Ett foto på underverket

Bullen

Omnom

4 mars 2013

Bullen har, förutom äpplen och kolsyratvatten, nog hittat en ny obsession

20130304-200745.jpg

Sportlov

27 februari 2013

SPORTLOV! Åh så skönt, jag behöver verkligen vila, jag och min tjocka mage. Rullar in i vecka 18, med betoning på rullar. Börjar känna mig riktigt rund om magen, den börjar liksom bli stenhård. Det känns som att det växer väldigt fort nu och jag vet att den kulan jag har nu är ungefär som en tonårsmage i jämförelse med vad som komma skall. Det är mysigt i alla fall, även om det börjar bli lite jobbigt att ligga på mage och snart får eller kanske snarare bör jag inte ligga på rygg. Tydligen trycker livmodern på någon nerv som gör att man kan svimma om man ligger på rygg, jag som alltid somnar på rygg. Jag har för ändamålet beställt en gravidkudde (och en amningskudde för senare bruk) på Blocket, det är som en lång lite lätt c-formad korv (tror jag, har ju aldrig sett en i verkligheten). Den ska i alla fall göra så att man bekvämt kan sova på sidan.

En bild på kulan, det ser märkligt nog ut som att jag svankar jättemycket men jag gör faktiskt inte det:

bild

Blocket kommer nog bli en trogen vän nu framöver, Blocket och div. Erikshjälpar/loppisar. Jag har en kompis, Hanna, som fick en liten tös, Ellen, i somras och hon är så inspirerande med alla sina loppisfynd och klädbytardagar. Bebisar och barn är så utrustningskrävande och man behöver faktiskt inte köpa allt nytt, det är både mer ekonomiskt och miljövänligare att köpa begagnat.

Apropå utrustning så är det snart dags att ge sig in i barnvagnsdjungeln, inte det lättaste. SÅ svårt och hiskeligt dyrt, vi kommer definitivt att köpa en begagnad. Finns ingen anledning att köpa en för sextusen på Babyboom när man kan köpa den för tre på Blocket. Tyvärr gör det dock djungeln lite större och snårigare, har en lite plan om att köpa den här nere Stockholm också eftersom att utbudet är större. Vojne vojne.

En STOR nyhet förresten, vi har köpt lägenhet i Sundsvall! Hur kul som helst och helt sjukt konstigt. Vi höll ju på att buda på en i Kovland, men säljaren hörde aldrig av sig så i onsdags förra veckan gick jag in på Hemnet i vanmakt och hittade vips en 4a i Bosvedjan. Visning på fredagen, som min ängel till pappa gick på, och budgivning hela helgen. I måndags blev det klart och igår skickade vi upp påskrivna papper. Snabba ryck! Den blev tyvärr ganska så dyr och vi måste måla/tapetsera/lägga golv men det känns sjukt bra. Nära stan och nära mamma och pappa som bor upp för backen bara. Hanna, hon med loppisfynden, hennes man Fredrik och lilla Ellen bor också i Bosvedjan så vi har en bebiskompis i gångavstånd. Saker och ting börjar falla på plats och det känns bra, jag längtar efter att flytta upp och efter att vår lillbulle ska komma ut.

För att tala om något helt annat så var jag med om något väldigt märkligt igår på bussen hem från Husbybadet. Jag var där med Ida och lille Samuel, vi hade det supermysigt i plasken och jag gick all in med fikakorgen. Samuel uppskattade mitt val av fika väldigt mycket, Ida också för den delen men Samuel liksom gluffsade i sig.

Men tillbaka till min märkliga upplevelse. Jag sitter på bussen, som var ganska full när jag klev på, på sätena i ”barnvagnsdelen” bredvid en kvinna som har en fullproppad ”dra-mat”. Jag hade druckit en Festis på busshållplatsen som nu är tom men jag är på tok för lat för att resa på mig och slänga den. Efter ett tags åkande så kommer en kvinna (ca 40-45år) bakifrån bussen, pekar på min Festis och adresserar mig ”Skulle jag kunna få lite, jag har lite” Harkel och pekar på sin hals. Jag blir lite chockad men säger att den är tom, varpå hon säger att det gör inget. Mitt nästa steg skulle då ha varit att säga att jag har en oöppnad i min kylbag, men då har kvinnan som sitter bredvid mig börjat rota i sin dra-mat på ett sätt som tydligt indikerar att hon tänker ge den törstiga kvinnan något, så jag låter min kommentar om min oöppnade Festis bero.

Man kan tydligt se kvinnan med dra-matens varor eftersom de inte ligger i några påsar, överst ligger två blomkålshuvuden. Kvinnan som är törstig ser detta och börjar bryta blasten av dessa blomkålshuvuden och tackar samtidigt nej till den Ramlösa som dra-maten kvinnan just hittat och erbjuder. Den törstiga kvinnan säger ”Jag dricker inte Ramlösa men det här är gott” och fortsätter bryta blast som hon knaprar på. Sen går hon vidare i bussen, sätter sig längst fram och lägger upp fötterna på stången framför sig. Jag och kvinnan med dra-maten bara tittar på varandra, vad hände liksom. Mycket märkligt beteende.

Nu ska jag göra något annat än att skriva så att ni får skavsår i ögonen. Jag har förresten fixat länken i förra inlägget med Bullens hjärtljud, så den ska fungera bättre nu. Ciao Ciao

Dunk dunk dunk dunk

22 februari 2013

Hej igen, tiden går så fort, jag hinner inte med mig alls. Tänker ofta att nu vill jag blogga men så av olika anledningar kan jag inte, livet känns ibland som ett snabbtåg och omgivningen finns utanför. Så där suddigt som det är när man åker snabbtåg, man kan liksom inte fokusera ordentligt på något som finns utanför tågfönstret.

Vi har det bra i alla fall, jag och Bullen… Stefan har det också bra, speciellt idag eftersom att han fyller år. Hans föräldrar är uppe från småland och hälsar på helgen till ära, så ikväll ska vi gå på Smak  och fira med lite god mat.

I onsdags var jag och Stefan till Mama Mia för, vad vi trodde, första ultraljudet. Men snopet nog så visade det sig att det är först om två veckor, vi kom dessutom en halvtimme sent. Graviditetsförvirring och snabbtågsliv får vi skylla på. Naturligtvis lite tråkigt och besviket att det inte blev ultraljud, men vi fick i alla fall lyssna på hjärtljuden vilket smällde ganska högt. Vi fick höra vår bebis! Väldigt häftigt!

Så här låter Hen: 

bullens hjärtljud
 Nu ska den fungera och är klippt så att det bara är att lyssna från början. Det låter lite som ett tåg, eller galopperande hästar.

Det var allt jag hann med nu, puss puss och hoppas att ni får ett trevligt SPORTLOV!!!!! Åh vad skönt det ska bli att vara ledig och sova och promenera och sova.

Puffy

13 februari 2013

JAG ÄR SÅ TJOCK OCH JAG KOMMER BARA ATT BLI FETARE

Så nu fick jag det sagt

Nästa sida »