Hem » Elliott, Mitt liv » Livet som mamma

Livet som mamma

7 november 2013

Tänk att jag är mamma nu, och Stefan är pappa. Det känns ganska så surrealistiskt och konstigt, jag gick ju nyss på gymnasiet och det var ju igår jag började på högskolan och flyttade till stora Stockholm. Det slog mig senast igår, när jag stod och stuvade om i kylen eftersom en massa mammor var här på knytislunch, att shit va livet förändrats. Jag menar förr när man stuvade om i kylen för att folk skulle komma var det för att alla systemkassar skulle få plats :)

Men jag måste säga att jag trivs oerhört som mamma, jag var verkligen redo att skaffa barn och genomgå den här förändringen (än så länge i alla fall, vi får väl se om jag tycker samma sak om några månader 😉 ) Elliott är i och för sig en väldigt lättsam och nöjd bebisar! Han har hittills aldrig varit otröstlig, han sover bra på nätterna mellan amningarna och har inget problem med att sitta hos andra än mamma och pappa. Kanske har lite att göra med hur jag, och Stefan med såklart, är, vi är inte så hispiga och oroliga. Visst, vi är nya och vet ganska lite om hur man gör, men det är väl inget att stressa upp sig över. Sen är jag väldigt trygg i min roll och den uppbackning jag har, jag har liksom mamma&pappa uppför backen och två syskon ca20 min bort. Det är helt underbart! Så rätt att flytta upp, visst saknar jag alla vänner därnere, men Stockholm slår inte familjen. Jag tror jag känt mig ensam därnere, fast då hade i och för sig jag och Sara hängt jämt :)

MEN med det sagt så är Elliott en lättsam bebis, det finns många balanserade föräldrar som bara har oroliga bebisar. Bebisar som sover dåligt, har ont i magen och bara vill vara i mammas famn.

En sak som jag dock verkligen inte var riktigt beredd på vad denna oro, som liksom slagit till med full kraft. Från det att jag såg plusset på graviditetstestet så började oron, först ”kommer fostret att överleva” ”kommer bebisen vara frisk när den kommer ut” sen ”kommer Elliott sluta andas” ”äter han ordentligt” osv osv det tar ju aldrig slut. När ett orosmoment är förbi kommer ju ett nytt, för första gången i mitt liv förstår jag hysteriska överbeskyddande mammor och beundrar min egen för att hon inte var det. Det gäller att hitta balansen och kunna hantera sin egen oro så att den inte går ut över barnet.

Men oj, nu har jag bloggat mig igenom hela min morgonfacebooktid och lite till, nu måste jag borsta tänderna och platta luggen för snart ska vi på babysång.

Så so long <3

One Comments to “Livet som mamma”

  1. Haha, vilken klockren jämförelse med undanstuvning i kylen! 😀 Tack igen för igår, supertrevligt!

Leave a Reply

(måste anges)

(måste anges)