Hem » Mitt liv » Nygamla rädslor

Nygamla rädslor

27 september 2012

Jag har märkt att jag utvecklat en ny rädsla, eller kanske snarare återuppväckt en gammal. När jag var liten så hade jag en period då jag var livrädd för att kliva på rulltrappor, de gick så fort att det var svårt att hänga med. Jag antar att det kommer av att jag någon gång inte hunnit med. Nu har denna rädsla alltså återuppväckts, eller ja inte riktigt det är inte så att jag vägrar gå på jag känner snarare en viss ångest över att gå av. Nu börjar hon bli kocko tänker ni, men det har en logisk förklaring. Kommunaltrafiskläget i Stockholm är lite gyttrigt just nu, speciellt för Blå linjen som går till Kista, eftersom att de håller på att bygga en ny linje under den vid tcentralen. Det här leder i alla fall till att det är väldigt mycket mer folk på vissa ställen än vad det brukar vara. Mer folk = mindre plats. Man känner sig lite som ett boskap när man förflyttar sig i tunnlarna eller trängs på plattformen, det är lite komiskt faktiskt, speciellt på morgonen då alla trött går som zombis.

För att då återgå till rulltrapperädslan, jag målar upp en bild: Tänk er att ni går i en tunnel, det är jättemycket folk av olika slag (barnvagnar, slipsnissar, högklackade, grundskolebarn, sånna som jag och äldre damer/herrar med rulator/käpp eller som är allmänt sega) som alla är stressade i olika grad. Några går fort andra går långsamt, vissa springer och krockar nästan med alla de jättemånga människor som vi dessutom möter. I slutet av den här tunneln ska alla dessa människor vänster upp för en trappa eller höger upp för en rulltrappa. Jag väljer rulltrappan eftersom jag är skrotig och jag ska till den delen av perrongen. Nu finns det lite olika scenarion:
1: allt går jättebra och smidigt
2: du har en gammal eller väldigt seg människa framför dig som gör att du nästan inte kommer av rulltrappan
3: perrongen som är vid toppen av rulltrappan är så full så att alla vi som kommer upp i rulltrappan nästan inte får plats.

Värst är kombinationen av scenario 2 och 3. Det jobbiga är ju att en rulltrappa liksom bara matar på och jag väntar på att det ska bli en stor krash á la tecknat där vi liksom rammlar och läggs på hög. Eller att jag får panik och börjar klättra på väggarna.

Denna vardagligligt förekommande situation för mig har nu alltså resulterat i en mild rulltrappsfobi, som tur är så kommer trycket i komunaltrafiken lätta lite i slutet av oktober då blå linjen öppnar igen. Men tills dess får jag försöka hantera och arbeta med min rädsla på bästa sätt.

Inga kommentarer to “Nygamla rädslor”

Leave a Reply

(måste anges)

(måste anges)