Hem » Mitt liv » Svennebanan

Svennebanan

Insåg just att jag är otroligt svenskt. Gick av bussen för att byta till en annan buss till Barkarby handelsplats. Samtidigt gick en äldre man av, som suttit och pratat med en dam på den andra bussen av, vi får vänta i 14 min. Jag kommer på mig själv med att tveka över att sätta mig på bänken bredvid honom samtidigt som jag tänker ”Nej, så lång tid. Tänk om han börjar prata med mig”. Så jag sätter mig längst ut på bänken och vänder mig åt motsatt håll, för att vara extra säker så tar jag fram telefonen.

Stört eller hur? Och så jävla svenskt. Men det är faktiskt så att jag gillar inte att prata med främlingar när jag väntar på bussen, precis som att jag inte gillar att sitta bredvid en främling om det finns en massa tomma säten, iaf inte i onödan. Jag gillar att prata med och sitta med folk jag känner, sådeså!

Men missförstå mig nu, jag tycker det är jättekul att träffa nya människor och uppleva nya saker, bara inte när jag åker kommunalt… eller väntar hos tandläkaren, i kön på ICA, i hissen…

Inga kommentarer to “Svennebanan”

Leave a Reply

(måste anges)

(måste anges)