Hem » Mitt liv » funderingar i ett väntrum

funderingar i ett väntrum

21 oktober 2010

kom att tänka på en ganska intressant sak nyss eller snarare för några nyssar sen då jag satt på bussen, just nu sitter jag i ett väntrum på reumatologiska avdelningen på Karolinska Sjukhuset.

Jag satt där på bussen och gäspade, skämdes lite också eftersom jag inte läst mina papper riktigt som jag fått inför besöket där det stod att man inte skulle äta medicin tre dagar innan besöket, jag åt inget igår men i tisdags och måndags alltså är jag en ganska dålig patient nu när jag ska få komma till reumatologen och allt. Då slog det mig, vadå ? Precis som att det skulle vara nån form av medkänsla från sjukvårdens sida att ge mig hjälp. Som medborgare och skattebetalare får jag ingenting det är väl snarare min rättighet… eller? Visst ska man vara ödmjuk och tacksam för att vi har sjukvård och att det finns möjlighet till vård men det är ju inte som att min doktor i Kista tillåtit mig att få åka hit som nån barnunge som tillåts få köpa en godispåse på ICA.

Sen tycker jag att det är fascinerande den här vördnaden man har inför doktorer och sjukhus, som att de tillhör något annat skikt i samhället som man ska respektera lite extra… ni kanske tycker att jag överdriver men innan ni går till doktorn tänker ni inte lite kring om det egentligen är nödvändigt att gå dit om ni mår tillräckligt dåligt för att störa. Så tänkte jag igår kväll ”hoppas att jag har tillräckligt ont imorgon nu”… sjukt egentligen.

Man kanske borde tänka om lite när det gäller att gå till doktorn, det handlar inte om att man får utan att man har rätt… då kanske sjukvården i detta land skulle förändras till det bättre om patienterna ställde lite mer krav och inte känner sig som tillrättavisade barnungar när de går till Farbror Doktorn.

Jag är i alla fall glad över att vara här, även om mitt något samhällskritiska inlägg implicerar något annat. Mamma behöver inte vara orolig jag kommer att bete mig, inte svära utan bocka och niga för Doktorn som den väluppfostrade unga dam jag är… det här vara bara något jag kom att tänka på kl 07.45 en torsdagsmorgon med värkande fötter, något som tro mig kan göra vem som helst lite grinig…

Inga kommentarer to “funderingar i ett väntrum”

Leave a Reply

(måste anges)

(måste anges)