Det här med min fot verkar bli en långdragen historia. Har haft ont väldigt länge nu och foten är väldigt uppsvälld, långtån skiftar mellan att se ut som en prinskorv och en sötpotatis. Jag håller den under strikt uppsikt så att den inte börjar bli lila eller blå och faller av eller nått, det vore ju mindre kul.

När jag var hos doktorn så ställde han diagnosen Morton’s Neurom vilket när jag läser det verkar stämma. Lite roligt var dock detta ”Denna åkomma är till största delen ärftlig eller åldersrelaterad, men kan även drabba andra personer.” det är alltså sant jag börjar bli gammal… ironiskt. Jag röntgade foten också men det visade inget, så jag har väl gjort allt jag kan just nu och jag hoppas att jag fått rätt diagnos och att det verkligen inte syntes något på röntgen vore jobbigt om det är något dolt som måste tas om hand bättre. Jag tycker det är lite läskigt, att ha ont så här länge och tån kan verkligen vara groteskt uppsvälld, det är bara att lita på läkarna antar jag… av någon anledning är jag fortfarande orolig.

Åkomman ska i alla fall behandlas genom att man använder pellottinlägg i skon och jag har köpt sådana, problemet är bara att eftersom foten är så svälld så får inlägget inte plats i skon juh… suck jag vill bara att det här ska gå över så att jag kan få börja gå normalt igen. Det är just nu underbart väder ute men jag kan inte ens ta en promenad pga den här dumma foten. Tjejmilen kan jag nog glömma om inte foten blir mirakulöst superbra i övermorgon, men det tror jag knappast.

Jaja jag börjar ju bli ganska van vid att ha ont vid det här laget. Det jobbigaste är dock att det stannar inte vid foten pga vad jag antar är snebelastning så blir det rundgång i hela nederkroppen. Den andra foten, båda knäna, vader och höfter är stela och ordentligt ömma, ibland gör det så ont att gå att jag helst skulle vilja sitta i rullstol… men jag tror det börjar bli bättre smärtan har liksom förflyttats tillbaka till foten lite, jag är inte lika stel när jag vaknar på morgonen och ibland känns det lite som att det kliar i foten vilket i min värld alltid betytt att det läker… det eller att det är en köttätandebakterie som mummsar på mina vävnader fast så dramatiskt är det nog inte 

Ojoj vilket upplyftande inlägg det här blev, man skulle kunna tro att det bara är skit med mig och det är väl till viss del sant rent fysiskt och det är ganska påfrestande psykiskt att ha ont jämt och måste förbereda sig mentalt för att resa sig upp ur soffan för att gå på toaletten. Jag har fått börja använda tofflor hemma eftersom ni vet hur trampdynorna liksom kan fastna lite i golvet eftersom det är varmt för mig innebär det en otrolig smärta, sen är golvet för hårt för att gå på också. När jag sover och ska ligga på mage så får jag ha en sån här tubkudde under foten för att det inte ska göra ont. Det är lite pyssligt det här.

Jobbigast är nog att jag inte kan träna. Jag har gymmat några gånger men det kan jag ju inte göra varannan dag eftersom då kommer väl någon annan del av kroppen börja stejka. Tänkte att jag skulle åka och simma sen efter lunch men problemet där ar ju att jag har köpt ett friskiskort för 1700 och att då lägga mer pengar på att simma känns lite jobbigt ekonomiskt men några gånger går det ju. Plus att detta ska ju gå över snart, nästa vecka planerar jag att jympa igen och veckan efter det ska jag cykla till jobbet 

Positiva tankar och friska tag det är min melodi för tillfället, bara att hugga tag i situationen och göra det bästa av den. Idag ska jag som sagt njuta av att simma