Hem » Mitt liv » Vilken vecka

Vilken vecka

28 september 2009

Vilken vecka, förra alltså. Började ju VerksamhetsFörlagdUtbildning:n i måndags och skuttade förväntansfull dit bara för att få veta att det var idrottsdag… doh… men jag kunde i alla fall fixa lite logistiska saker som nycklar och dator m.m.

Sen fick jag veta vad det jag redan visste om, Comenius besöket, innebar = internationellt besök av lärare och elever från Belgien, Tyskland, Turkiet och Danmark. De kom på tisdagkväll och Marie min handledare var en av de huvudansvariga för besöket… ojoj tänkte jag hur ska detta gå, inga lektioner att hålla alls. Men det blev faktiskt väldigt givande eftersom jag fick delta i allt arbete, lärarkonferenser, höll även i en ”lära känna varandra” lektion med eleverna och en massa studiebesök samt allmän sightseeing. Kul var det och ett spännande tillfälle att få se vad man egentligen gör på ett utbyte av detta slag egentligen, ett plus var naturligtvis också att jag fick frukost och lunch på skolan :mrgreen: Vi var på Wasa musset och Skansens höstmarknad på lördagen, den senare speciellt trevligt kan rekommendera den om man gillar marknader vilket jag gör.

I fredags hade Anders, en polare på DISK, 30års pub i FooBar. Fantastiskt trevligt med en massa gamla rävar som man inte sett på länge. Dock var det en sån där underlig kväll när jag, med risk för att låta lite fjortis, inte blev full nån gång. Ska försöka förklara mig, det kan vara ganska jobbigt när man går ut för att bli lite pottig och festa men hur mycket man än dricker kommer man knappt till det salongsberusade stadiet. Jag drack 3 glas vin och 3 drinkar, där hälften i vanliga fall brukar räcka för att få mig i gasen, alla väldigt goda och ni tänker säkert ”men vadå man dricker väl för att det är gott inte för att bli full” jovisst gör man väl det men för mig handlar det inte bara om att det är gott vilket i och för sig är ett krav men det är även en hel massa dumma kalorier inblandade som kroppen ska ta hand om sedan, väljer jag då att dricka för att bli lite full och inte blir det då kan det kännas ganska bortkastat både ekonomiskt och hälsomässigt. Hade jag vetat att jag inte skulle bli påverkad hade jag nöjt mig med att dricka vinet och njutit av det. Konstigt var det i alla fall, har aldrig ni upplevt det här? Sen kanske ni tror ”ja men du var nog fullare än vad du tror” kanske men att så fort jag inte aktiverade mig så började jag gäspa, skumt. Har upplevt det här förut och det måste vara hormoner, knäppt det där att som tjej är du ena gången sänkt av ett glas vin och andra krävs en flaska för att ens känna av det. Det var en trevlig kväll i alla fall, han fick ett fallskärmshopp av oss :razz:

Igår var jag och Stefan med hans föräldrar på Husbil och Husvagnsmässan som var på Kistamässan, väldigt vuxet :mrgreen: Det var faktiskt skoj och yikes vad många snygga vagnar det finns. Stefans päron kollade i alla fall på en och har till 80% bestämt sig för att köpa den, den var super mysig.

Vi fick dock veta en väldigt tråkig sak, vi visste redan att Stefans morbror Willy fått cancer i magen men igår hörde vi att han som högst har 4 mån kvar att leva… väldigt jobbigt. Vi följde med och hälsade på honom på sjukhuset efter mässan, det var första gången jag träffade honom, det syntes att han är väldigt sjuk. Allt gick jättebra, vi pratade men så kom hans dotter med man och två barn i 4 – 2års åldern, varpå jag inser att shit han är ju lika gamla som min pappa och barnbarnen är ju lika gamla som Elin och Olivia. Jag kände hur allt bara började bli för mycket för mig och när vi precis skulle gå börjar Willy gråta och det man kunde läsa ut ur hela situationen var att han är FAN inte färdig med livet och får inte se sina barnbarn växa upp. Jag började nästan stortjuta, vilket är väldigt olikt mig och jag blev chockad att jag blev berörd så. Kände mig skit fånig och dumt eftersom det är jag som ska ta hand om Stefan och inte hans som ska trösta mig. Men det har varit så mycket död det senaste året med först mormor och sen är det ju inte två veckor sedan vi begravde farmor, jag är helt klart inte färdig med det.

Farmors begravning var jättejobbig, hemskt att se farfar vara så ledsen och bara jobbigt allting. Willys lär inte bli speciellt rolig den heller eftersom vi har en helt annan dimension då farmor var 88år och Willy fyller 60 nästa år. Huh. Det jobbigaste är också att på nått sätt måste livet gå vidare, man måste fortsätta gå till jobbet, skolan, betala räkningar och laga mat fast man helst av allt vill lägga sig under en sten.

Nått annat som jag tycker är oerhört jobbigt är, det kände jag redan när mormor gick bort att nu har det börjat, det här jävla samlandet på döda släktingar. Från och med nu kommer alla man tycker om bara att dö, visst kommer det att dröja en massa år men man har på något sätt blivit av med sin oskuld och insett att folk dör faktiskt vare sig man vill det eller inte och det gör skitont!

Känner att jag får akta mig så att jag inte glider in i nån dum depression nu…

Inga kommentarer to “Vilken vecka”

Leave a Reply

(måste anges)

(måste anges)