Hem » Mitt liv » *anspänning*

*anspänning*

… man blir tom liksom

och tänker *NEJ inte nu igen*

värst är nog rädslan tror jag, hur det suger till i maggropen, man vet aldrig hur det går. Det kan ju faktiskt lika gärna gå bra, hon kanske mår prima när vi åker hem nästa gång… fast samtidigt kan det ju gå åt skogen.

Min farmor har varit väldigt sjuk och legat på sjukhus, men hon har fått komma hem nu… så hon ska tydligen må bra nu, men man blir rädd liksom. Pratade med syrran nyss och hon sa att farmor inte var på topp direkt när hon var där och hälsade på…

… jag såg ju själv när vi var där hur hon magrat och sjunkit ihop, som gamla människor gör när sanden börjar rinna ut.

Nä usch… det känns lite jobbigt, eller snarare väldigt… är lite som att kastas tillbaka till i höstas när mormor försvann, skavsåren på hjärtat börjar blöda igen…

Sen kan man ju inte undgå att tänka på farfar… som kanske blir ensam snart efter 50år… då hjälper ingen vårvärme eller några blåsippor eller hoppande koltrastar… då finns det bara en klump i magen kvar

Inga kommentarer to “*anspänning*”

Leave a Reply

(måste anges)

(måste anges)