Konstigt vad tiden kan gå fort ibland, känns som en hel evighet sedan vi var i Sundsvall, men vi kom ju hem i torsdags och idag är det ju söndag. Bara 4dagar. Fast det har å andra sidan hänt en hel del. Stefan har haft panikont i magen, vi var till och med in på akuten i tordagskväll. Stefans mamma kom och hämtade oss, som den ängel hon är. Den natten kom vi hem vid 03tiden, aptrötta. Fredagen var inte mycket bättre den heller, han hade ont på dagen och var uppe i princip hela natten….min stackars bubbis…. för min del var det bara upp kl7 på lördag morgon för att åka på jobbet. Var precis hur trött som helst!
Jobbade idag också, lite piggare idag men ganska slut inte bara pga brist på sömn utan också efter jul/nyårs vistelser. Kändes skönt att jobba dock då vi gjort av med en hel del pengar senaste månaden…huh…och mer lär det bli eftersom vi ska börja ett nytt liv på måndag.
Nämnas kan dock att stefan mår bättre nu, även om han kanske mer än mig är bomslut.
Vi möttes av en väldigt rolig överraskning när vi kom hem. Vår orkidé blommar!!!!!! jag trodde den var lost, men tydligen har jag med mina vårdande och
gröna fingrar skött den väl. Intressant att den började blomma under den tid vi var borta och inte fick vatten under 3veckor…fin är det iaf
Det var väldigt härligt att få komma hem till lägenheten igen, fascinerande det där med att man så gärna vill åka bort men att det är så härligt att komma hem igen. Minns euforin när jag kom hem från USA, det var helt fantastiskt att få komma hem till Sverige och familjen. Det härliga med att komma hem nu är att det är vårt, vi kliver in i en värld där det bara är vi och våra saker ligger i byrån och schampoflaskorna i badrummet passar vårt hår. Hemtamt är nog det bästa ordet.
Även om man blir väldigt sugen att flytta hem till Sundsvall när man är där, umgås mer regelbundet med familjen och Maria o’co, så trivs jag också bra här och det är skönt att det känns som hemma. Väldigt praktiskt jag har det egentligen, med två hemma alltså, då jag kan åka hem till Sundsvall när jag är trött på Stockholm och vice versa.
En sak som dock är väldigt negativt med Stockholm är bajsSL med sina bajspriser. Vi köpte SL student i fredags, 2450kr!!!!!! giltigt en termin men det svider.
Vi bor i ett väldigt multikulturellt område, på gott och ont. Jag har insett en sak med mig själv, som jag tycker är jobbigt med det alltså, det är när folk talar på ett annat språk som jag inte förstår och då menar jag inte på det sättet man kände på gymnasiet då man tycket det var obehagligt att inte veta vad de pratade om ifall de snackade skit om mig. Utan det beror snarare på den mänskliga faktorn att ständigt uppmärksamma och läsa av, exempelvis är det väldigt jobbigt tycker jag att åka tunnelbana pga alla reklamaffischer som man utan att välja hela tiden läser och studerar om och om igen. Väldigt uttröttande i längden. Dock står de oftast på svenska eller engelska, språk som jag mycket väl förstår och gör det något lättare. Besvärligare blir det när det står på ett språk jag inte förstår eftersom hjärnan då arbetar ännu mer för att läsa in, ännu värre blir det när jag hör ett språk jag inte förstår. Hör man någon tala på svenska kan man sortera det ljudet, men hör man tjatter på grekiska/arabiska/finska el.dyl blir det genast svårare att sortera eftersom det hela tiden låter annorlunda än vad man är van vid. Man kan kanske tycka att det borde vara enklare att stänga av eftersom man ändå inte förstår, men nej det är det inte speciellt inte när man är trött och grinig….vet inte riktigt om jag förmedlar min fundering kring detta dilemma.
Anledningen till att jag började tänka på det var för att igår när jag åkte tub hem från jobbet, väldigt trött och sliten, insåg vad många det är i vårt samhälle som pratar i mobiltelefon. En somalisk kvinna satt bredvid mig pratandes i telefon, en kvinna från mellanöstern satt i sätet tvärsöver och efter en stund började en spansk kvinna prata i mobil bakom mig. Ni kan ju tänka er vilken kakafoni av språk jag absolut inte förstå mig på…phu jag belv helt snurrig i bollen, det var då det slog mig att vad jobbigt det är när jag hör språk jag inte begriper…så tänkte jag.
Vi har hittat en ny serie True Blood, ja jag vet att Sara och alla andra som tycker den är dålig förmodligen himlar med ögonen nu, men vi tycker den är ganska bra. När man vant sig vi den fåniga amerikanska södern accenten och kommit till vampyr romantiken är den väldigt fängslande. Har insett att jag gillar vampyr romantik sen jag såg Twilight på bio och självklart minns samt som tonåring blivit väldigt berörd av En Vampyrs Bekännelse, men det har vi väl alla och ni som inte blivit det HYR DEN!!! True Blood är i alla fall väldigt mystisk och romantisk, kanske inte en av det bästa serier jag sett men i alla fall inte den sämsta. Beror nog på att alla sagt att den är så dålig så jag började se den utan förväntningar, jag kan i alla fall tipsa folk om att ge den en chans.
Och Sara, så dåliga skådisar är de inte, de pratar bara med en väldigt rolig dialekt och de blir bättre längre in i serien
Nä nu ska jag mysa med min älskling lite, tror att Poirot börjar snart. Ha det alla mina små kycklingar 
snacka om ren reflex. Visst sitter vi ned och äter soppan ur tallrik för att det mer ska kännas som en måltid, men att ta fram kniv och gaffel var nog mer av ett önsketänkande från min sida.
… hon var skoningslös. Fast det var ganska roligt vissa stunder, men jag blev väldigt trött dock belöndade hon med älglövbiff, klyftpotatis och bea efteråt
Nya kommentarer