Åhhhh, vi var och hälsade på lille Samuel igår. Det är min kompis Ida (Helan) och hennes Björn som fått barn. Samuel är två veckor och hur fin som helst och hur gosig som helst, jag kunde liksom inte riktigt slita mig. Bästa sättet att gosa med en bebis, noga och helt vetenskapligt utprövat av mig, är att halvligga ned i en soffa och ha bebisen liggandes på mage på din mage med huvudet på bröstet… kanske hur mysigt som helst, det blir lite som att man går in i en symbios eftersom ditt och bebisens hjärta börjar klappa i takt och så behöver man inte spänna en enda muskel, man behöver heller inte oroa sig för att huvudet och nacken ska fara iväg… åh… jag vill också ha en bebis.
Det blir lite extra verkligt det här med vuxenheten, som många av mina senaste blogginlägg handlat om, Ida är den första av mina nära vänner som är i min ålder och får barn, vi har ju en del som är på tjocken men Ida är först med att ploppa ut den. Det känns så surrealistiskt, tänk att de har Samuel nu… hela tiden, han är här nu. Startar, eller ja snarare accelererar en del diskussioner mellan mig och Stefan. Barn eller inte, vänta eller inte. Svåra frågor som man lätt kan fundera lite för mycket på tror jag, redo blir man nog aldrig. Jag har ju ett litet försprång eftersom jag jobbat som aupair och följt syskonbarnen. Stefan har inte regelbundet träffat så många bebisar.
Men först ska vi i alla fall gifta oss och på lördag ska vi på bröllopsmässa i Nacka Factory, förhoppningsvis finns det lite herrmunderingar att titta på. Jag har ju redan köpt klänningen… wihoooo… bara skor, smycken, underkläder, bukett och hår kvar att köpa/bestämma. Det är mycket med ett bröllop och då har jag bara nämnt allt som har att göra med hur jag ska se ut. Men kul är det!
> 




Nya kommentarer